Det som många svenskar har problem med är att vara glada över andras framgångar...... Jag till exempel blir sjukt avundjuk om någon har något som jag verkligen hade velat ha men inte har. Ett exempel på det är när en bloggerska skrev att hon hade tömt spargrisen lite och handlat för sådär 7000 kronor. Hon skrev ju naturligtvis inte ut vad allt kostade utan hon skrev bara ut vad vissa kostade. Och såklart så skulle Debbie gå in på varje produkt och plussa ihop allt hon hade köpt och då kom jag upp i ca 7000 kr. Jag blev j-kligt förbannad och typ slog i skrivbordet och sa att jag oxå kunde tömma spargrisen lite med typ en sån här röst som bara irriterar folk så mycket.... Istället för att tänka ``men gud vad kul att hon kan glädja sig åt så mycket grejer och pengag´´ Det var dettta som bevisade för mig att jag är otroligt avunsjuk tjej. Och jag slår vad om att det finns 1000- tals som jag där ute. arför är vi svenskar sånna? Jag blir nästan irriterad när jag skriver detta för det otroligt patetiskt att bete sig som tanter som slår med sina handväskor på fattiga små pojkar. Kan inte vi svenskar lära oss att vara glada för varandras skull? Men såklart har det sina gränser, om någon behandlar just en speciell person som om hen vore en prins(essa) och de andra i omgivningen behandlas som skit, och sen ska dem som blir behandlade som skit vara glada över den andra som är prins(essan). Där tycker jag att gränsen går.

 

Jag själv har blivit utsatt för det och jag kan lova er att det känns förjäkligt. Hatade att gå dit när jag väl skulle det. Jag försökte att göra allt för att få (den som behandlade) att ``respektera´´ mig och de andra. Men till sist så blev jag så trött på allt fiasko så jag la ner det och struntade i det. Inte nog med att den personen sombehandlade, blehandlade oss (mig) illa så blev jag duktigt utnyttjad, och där kan jag säga att jag är glad att jag hade pappa som förstod det ganska tidigt. Men jag ville inte lyssna, jag sa bara att han pratade en massa strunt..... Till den dagen en kompis frågade mig vad jag höll på med, DÅ lyssnade jag. Vilket jag tycker är synd för egentligen så är det min pappa och mamma som jag ska lyssna på i första hand......