~ deepshit ~

Publicerat 2013-04-19 12:00:00 | i kategori Allmänt

Kör ett lite mer avanserat inläggnu då! Tänkte skriva om respekten man måste ha för varandra i både arbete, skola, hemma och till kompisar. Det finns olika sorters respekt, nu pratar jag ju inte om den respekten som gör att man är rädd för någon. Utan den respekten som är lite mer som att acceptera varandra och ta hänsyn till fler än bara sig själv.
 
Det finns dom människorna som har nada respekt till verken jobbet, skola eller något av de alternativ jag skrev övanför. Dom bara kör sitt eget race och lådsas som om dom lyssnar, fast att dom egentligen bara till ``informationen´´ för att sedan kasta den i papperskorgen. De människor kan gå och skaffa hjälp eller något liknande. Det är sjukt störigt med sånna människor, tro mig! Har nyligen varit med om detta och vistas fortfarande i personens närvarande näst intill varje dag. Det är sjukt jobbigt säger jag bara. De vuxna säger att man ska ``se upp´´ till dom och att de ska vara ens förebild, men jag kna inte ha en förebild sombeter sig så! Jag vill ha en förebild som jagg verkligen kan se upp till och sköter det dom bör sköta! Inte någon varelse som bara hänger med på en skala och gör som alla andra fördet verkar vara rätt. 
 
Denna person är en sjukt viktig person för oss tonåringar, tänker inte skriva namn elle vad hen jobbar som osv. för då kan det skapa stora konsekvenser, men den har en otrolig stor betydelse för oss, då den påverkar vårt framtida liv genom att styra och ställa så att vi ska ha det så bra som möjligt men just denna personen har misslyckats med det. Hen har lovat en sak, men gör något helt annat, såklart att man tappar förtroendet för denna person och inte vill ha hen som en förebild. Hen har tait stora beslut som kanske kommer att påverka oss resten av livet,eller många av oss kommer iallafall inte att glömaa detta eller förlåta! 
 
Ni vet ju att jag mådde skit dåligt en period förra månaden. Men jag försöker gå vidare, bara inte så himla lätt lixom! Sjukt svårt att försöka släppa detta och framför allt FÖRLÅTA denna persons beslut. Har försökt att ta till mig alla hjälper jag har fått för att gå vidare, men inte lätt att bara släppa allt sådär på 2 röda lixom....
 
Varför jag umgås så mycket med mina nära och kära denna tiden, är för att jag mår så himla bra när jag e med dom, och jag vill att dom ska finnas förmi lika mycket som jag finns för dom! Så fort jag är med dom jag trivs med så känner jag själv att jag kan slappna av sjukt mycket, vilket är skönt för mig! Emellanåt kan jag få ``återblickar´´ eller vad man ska kalla det, och då börjar jag tänka på att det är ny dag imorgon, och vad ska denna person göra för misstag idag då eller bara helt enkelt att jag inte orkar meed något över huvudtaget...!
 
Vet att denna åldern är himla jobbig, men alla måste ta sig igenom den tyvärr. När man e i vår (min) ålder så tänker man inte alls mycket. Man bara kör på pch tycker att alla andra kanta sig i röven rent ut sagt. Skolan (8:an) är det värsta skolåret och det måste vi ta oss igenom för att komma någonstans i livet. Alla har mer eller mindre kärleksproblem, vissa har det svårt hemma ochh vissa får ångest attacker för att dom inte pallar med sitt liv nu när den är längst ner i berg o dal banan. Tyvärr är det så! Alla kommer hit till denna fasen, men bara DU själv kan ändra på det. göra allting positivare, eller försöka så gott det går iallafall. De som inte är så gamla ännu tycker kanske att (vi) de som är såhär gamla bara överreagerar osv. men när ni (dom) själva kommer hit till detta så kommer då förstå, för just detta är en svår grej att förstå om man inte varit med om det själv, bara säger det!
 
Var starka när ni är som sämst, det lönar sih. Lovar! ♥
 

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: